Området runt Storforsen har starka rötter.

På 1800-talet började vattnets strömmar användas till att frakta timmer från inlandet ner till kusten. Innan dess var forsen både bredare och grundare än vad den är i dag, men leddes om mellan 1878 och 1945 för att timret lättare skulle kunna passera.

Botten på den gamla älvfåran torrlades och bildade det som i dag kallas för Döda fallet. Här möter vattenslipade klipphällar vilda kanjoner som karvats ur berggrunden där vattnet en gång forsat fram.
Från flera olika nivåer av berget kan du dyka rätt ner i den vattenfyllda dalgången, högsta nivån är hela 12 meter!

Runt om Döda fallet finns flera jättegrytor, urholkade fördjupningar i berget. Den vackra platsen alldeles intill Storforsen påminner om naturens makt och vattnets krafter.